månadsarkiv: augusti 2014

Hur varmt är det egentligen i vattnet?

När sommaren går över till höst börjar en riktigt fin paddelperiod när det är lugnt på havet och sällsynt att se båtar i skärgården. Det är också den tid då det är lite klurigt att bestämma sig vad man skall paddla i för kläder. Är det för kallt för neoprenshorts? Eller för varmt för torrdräkt? Eller ett mellanting?

Den generella regeln som jag följer är att alltid klä sig enligt vattentemperaturen. Är det varmt i vattnet så är det ok att ramla i någorlunda lättklädd. Är det kallt i vattnet så behöver man ha på sig mycket kläder, även om det är en fin aprildag med gassande sol så att man svettas. De kroppsdelar som är viktigast att skydda är bröst och lår då man snabbt kyls ner om man ramlar i vattnet. Även huvudet är viktigt att hålla varmt såklart.

Än så länge är det ganska varmt i vattnet. Enligt väderrapporterna så är det fortfarande en vattentemperatur på 17 grader ute vid Vinga. Men även om det är en hyfsad temperatur så tror jag att det blir för kallt för neopreneshorts och barfotapaddling. Jag tror att det nu får bli långa neoprenebyxor framöver. Speciellt om det blir surfski-paddling för då blir man konstant blöt om benen.
På överkroppen har jag de senaste gångerna haft en vanlig underställströja i merinoull samt en tunn paddeljacka. Det funkar bra om det är något enstaka bad såsom det kan bli i surfski. Men att köra ett rollpass på någon timme innebär att man blir ganska kall till slut.

Jag tror att neoprenebyxor, merinounderställströja och paddeljacka fungerar för surfski eller långfärd än så länge. Skall jag blanda in rollen så får det nog bli en fleecetröja som mellanlager. Alternativt rolla med min Greenland touring och tuiliq.

att tillverka en grönlandspaddel

Det är egentligen inte svårt att tillverka en grönlandspaddel. Snarare tidskrävande beroende på vilka verktyg man har att tillgå. Skulle man sitta på en bandsåg går det betydligt fortare, men genom användandet av mer konventionella hemmaverktyg så blir det lite mer arbetssamt.

Mina grönlandspaddlar är tillverkade i western red cedar, vilket är ett träslag som är både lätt och starkt samtidigt. Det man oftast är ute efter är att få en så lätt paddel som möjligt vilket gör cederträ lämpligt. Mina paddlar har vägt in på 710 respektive 805 gram, och min tredje paddel hoppas jag väga in på ett mellanting av ovan.

Steg 1: börja med att ladda ner en byggbeskrivning av Chuck Holst. (Thomasson design har även en enklare variant här, men med en mer rundad paddel)

Steg 2: för inspiration, titta på Carving the greenland paddle av Matt Johnson

Steg 3: skaffa virke. Vanligtvis har jag utgått från en råsågad 145 x 45 x 2200 mm cederträplanka och gjort som Matt Johnson, dvs såga loss en mindre bit och tillverka paddeln. Min andra paddel blev ett limmande av olika bitar med en valnötslist i mitten. Min tredje paddel har valnötslister på utsidan bladen då dessa oftast slits hårdast. Bra leverantörer i Göteborgsområdet är Cederträ i Väst och Calexico Wood.

Steg 4: följ byggbeskrivningen som du laddade ner.

Många hemmagjorda paddlar som jag läser om hamnar på vikter kring 1000-1100 gram. Dock behöver man inte vara rädd för att hyvla av en del av tjockleken och slipa ner bladen. Ta det bara försiktigt, då ett blad som är för tunnt kan naturligtvis brytas vid kraftfull paddling. Vikt ner mot 800 gram är dock fullt möjligt utan att behöva tumma för mycket på tjockleken.

Min tredje paddel är för närvarande under tillverkning (och har så varit sedan vintras, så byggfarten är inte imponerande). Mer inlägg kommer kring tillverkningen med bild på färdigt resultat.

bild 1 bild 2

Paddling i Misterhult

För någon säsong sen åkte vi till Misterhult och paddlade i en dryg vecka. Det är ett härligt område som inte är allt för långt bort från Göteborg. Vi åkte till Klintemåla och lade i, paddlade neråt mot Simpevarp och kärnkraftverket, vände och paddlade till strax norr om Västervik för att därefter återvända till Klintemåla. Det är ett fantastiskt fint paddelområde med många öar lämpliga för övernattning och lunchstopp. Det är även väldigt få segel- och motorbåtar i området vilket gör att man får vattnet nästan för sig själv även vid högsäsong. Nedan finns ett urval av bilder från paddlingen. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills nästa paddeltur i området.

IMG_2457     IMG_2462

IMG_2503 IMG_2532

IMG_2599 IMG_2582

IMG_2598 IMG_2495IMG_2467 IMG_2466

Paddling så in i vassen!

Paddling så in i vassen!

 

Vattentät förvaring fortfarande vattentät?

Ett tips som jag kan dela med mig av är att lite då och då kontrollera så att era vattentäta förvaringspåsar fortfarande är vattentäta. Efter diskutabelt vattentätt mobilfodral (se tidigare inlägg här) placerade jag med gott samvete mobiltelefonen i en vattentät förvaringspåse och gav mig ut för att rolla med min black pearl. Döm av min förvåning när jag tillbaka vid bilen packade upp telefoner och nycklar och plånbok och upptäcker att det droppar vatten från allt i påsen. Det resulterade i lite problem med ena telefonen som dock löstes genom återställning till fabriksinställningarna, men det fick mig att omgående kassera den vattentäta förvaringspåsen.

Det som dock kvarstår att utreda är varför det läcker in så mycket vatten i black pearlen. Jag har två möjliga alternativ, antingen genom beckson-luckorna (som jag efter lite googlande förstått inte alltid är jättetäta), eller så läcker det in via däckslinornas fästen. Jag skall testa mig fram för att hitta lösningen och åtgärda läckaget.

Men en quick-fix fram tills dess är att köpa ny vattentät förvaringspåse. Och ett nytt vattentätt mobilfodral. Och lägga mobilen i fodralet i förvaringspåsen. Det ställer ju dock till det för mig om jag skulle hamna i en situation där jag måste ringa efter hjälp liggandes i vattnet. Då får nog lösningen vara att köpa en hederlig knapptelefon med kontantkort för någon hundralapp som får agera testobjekt för mobilfodralet om den skall vara tillgänglig. Kanske telefonen på nedan bild från netonnet för 149 kr. Två blöta iphones har fått mig att inse att telefoner och vatten inte alltid är en bra kombination.

untitled

Surfski, vad är det?

När höststormarna börjar nalkas (redan i augusti?!) innebär det ordentligt med vågor i skärgården. När det blåser upp mot 10-15 m/s i sydvästlig bygger vågorna ganska bra. Då är det många som är sugna på att ge sig ut och paddla surfski. Men vad är då detta för något undrar du kanske?

För många är surfski ett nytt fenomen och frågan kommer ofta varför kajakerna ser så konstiga ut. Inom paddelvärlden är dock surfski relativt gammalt och har funnits i några år, om än inte med så stor spridning i Sverige.
En lång historia som blir kort: Surfski går tillbaka till livräddare på stränder i andra delar av världen som använde sig av bredare kajaker för att paddla ut och rädda nödställda. Senare insåg man att det gick att surfa med kajakerna, de blev smalare och lättare och 1984 skapades World Waveski Surf Association. Därefter började det spridas mer och mer och tävlingarna ökade i antal.

Det tog lite tid innan jag blev övertygad om att skaffa en surfski, främst av anledningen att vi inte har några vågor att tala om i Sverige om man jämför med Sydafrika, Australien och Hawaii. Men efter att ha testat en surfski i de vågor som faktiskt finns så blev jag övertygad om att detta är något att satsa på.

Vad är då anledningen till att paddla surfski? För egen del ser jag två anledningar.
Den första är att kunna paddla träningspass på havet i en kajak som är betydligt lättare än en havskajak (10-15 kg jämfört med 18-30 kg). De tränings- eller motionskajaker som finns är oftast inte byggda för större vågor och blir därför ganska ranka på havet jämfört med i sjöar. En surfski fyller därmed behovet av att kunna paddla intervallpass och liknande på havet med lite vind och vågor.
Den andra är att paddla downwind, dvs att surfa på vågorna. Känslan av att ligga på vågen och bara glida med är underbar. Att titta på GPS-klockan och se att hastigheten ökar fast man inte paddlar är en härlig upplevelse.

martin-zest-carbonology-sports

(foto: Peter Svensson, www.surfski.nu)

Man skall dock komma ihåg vad surfski-gurun Dawid Mocke har som mantra, ”never sacrifice stability for speed”. För att ha kul med surfskin behöver man vara ute när det blåser och går vågor. Att sitta i en för rank kajak kan leda till att fokus hamnar från vågorna till att endast hålla balansen. Bättre då att ta en stabilare kajak och leka istället.

Det finns många bloggar som inriktar sig på surfski-paddling som jag kan rekommendera, bl a surfski.nu samt globalsurfski.com. Även emmalevemyr.se har en avdelning om kungsbackafjorden som är ett av de bättre downwind-områdena i Sverige. Det finns även en prova-på-dag i Göteborg som sker vid Fiskebäcksbadet söndag 13 september. Mer om denna på facebook (sök efter ”surfski-dagen – 13 september”. Jag rekommenderar besök på såväl bloggar som prova-på-dagen om du är intresserad av att veta mer om surfski.

Om att paddla antingen K1 eller K2

Hur många personer får man egentligen plats med i en kajak?
Vanligtvis är det en person som får plats i en singelkajak, K1. Ibland ser man en medföljande hund som sitter i en lucka eller i sittbrunnen.

I en dubbelkajak, K2, kan man se både två och tre personer. Ofta har K2:orna en packlucka mellan de båda sittbrunnarna, och här kan mindre barn få plats. Somliga tipsar om att ta en barnstol från Ikea, ta av benen och tejpa fast sitsen i packluckan där barn kan sättas. Tre vuxna kan dock bli lite trångt.

Men allt detta är begränsningar som har uppkommit på senare tid. När man går tillbaka till inuiternas tid på Grönland hade man inte så mycket alternativ när det var dags för transport. Titta på den intressanta filmen Nanook of the North och se hur det gjordes förr i tiden. Då var det inte tal om att klassificera det som K1 eller K2. Ge det någon minut eller två in i filmen.

Balansövningar och fortsatt rollande

Även om vädret är väldigt blåsigt och bjuder på gråa moln med hot om regn är det aldrig för mycket busväder för att ge sig ut och rolla. Med en black pearl på biltaket bar det av till havet på torsdagseftermiddagen för att fortsätta rollandet och bemästra de olika teknikerna.

Att rolla med en black pearl jämfört med min tahe greenland touring är mer annorlunda än vad jag trodde. Skillnaden på bredden är 50 mot greenlands 54 cm och det gör skillnad. Man får mer hjälp av greenland-kajaken när den skall rulla tillbaka i liggandes läge medan black pearl förlitar sig mer på att du använder en riktig teknik. Med andra ord, min uppfattning är att black pearl kräver en ordentlig kroppsrörelse och teknik för att verkligen komma till sin rätt. Och det är bra då det innebär att jag måste förbättra min teknik vilket leder till ännu bättre kontroll.

Jag paddlade ut i vågor och när jag skulle fånga en våg för att surfa vände vågen kajaken allt för mycket inåt vilket innebar att jag tappade fart. Jag kantade då för att styra ut med vågen igen och tappade då balansen och slog runt med kajaken.
‘Intressant’ tänkte jag. Här var faktiskt min första situation på väldigt länge då jag blev överrumplad och slog runt med kajaken. Jag hann tänka lite om jag skulle kravla mig ut ur kajaken eller rolla upp trots att jag låg helt fel i startpositionen. Efter någon sekund till under vattnet insåg jag att det är ju en roll som måste till då en grönlandskajak med liten sittbrunn inte tillåter en smidig re-entry. Sagt och gjort, jag rollade upp i vågorna utan problem. Skönt att känna att jag ändå hade det tillräckligt i ryggraden när det krävdes.

Tillbaka inne i hamnen fortsatte jag rollandet och lyckades nu med en norsamiq nerfallaallugu samt en siukkut pallortillugu masikkut. Mycket fokus på rätt teknik krävdes, sedan var det tydligt att kajaken inte utförde något hinder för självs rollen om jag gör rätt. Dock hjälper inte kajaken mig på samma sätt som min greenland touring.

Slutsatsen är att alltid fortsätta att rolla vid varje paddeltur man gör. Man vet aldrig när det behövs och ju mer övning desto större möjlighet att det sätter sig i ryggraden.

Hur rollar du egentligen?

Ibland har man dagar när rollarna sitter till 100%. Ibland finns det dagar då man får kämpa lite mer. Oavsett hur duktig man är så finns det alltid mer teknik att jobba på. Ett bra tips är att ha med en kompis med kamera som fotograferar dig när du rollar. För oavsett hur bra det känns när du ligger i vattnet, blundar och tror dig veta vad du gör så ser det annorlunda ut från en annan vinkel på land.

Nedan bildserie visar en standardroll, kinnguffik paarlallugu nerfallallugu. Notera att paddeln ligger platt på ytan, handen i luften är nära kroppen och avslutningen sker med huvudet långt bak på kajaken.

DSC_5704 DSC_5705 DSC_5706 DSC_5707

 

Nästa bildserie visar en likadan roll åt andra sidan.

DSC_5794 DSC_5795 DSC_5796 DSC_5797

En viss skillnad i hur platt paddeln ligger på ytan (eller gräver ner sig rättare sagt). Händerna är inte nära kroppen, och avslutningen sker med huvudet högre upp. Rollen lyckas, men mer kraft krävs för att genomföra den. Och denna roll skall inte kräva någon kraft för att lyckas. Nyckeln är istället samspel med bålmuskulatur och höfter.

 

Nästa bildserie visar en misslyckad stormroll, siukkut pallortillugu masikkut. Var är det som ser galet ut här?

DSC_5840 DSC_5841 DSC_5842 DSC_5843

Det tydligaste som syns är på den tredje och fjärde bilden där huvudet är högt upp istället för att vara vikt in mot kajakens däck. Det blir tydligt på fjärde bilden där huvudet lyfts före kroppen vilket resulterar i en tyngdpunkt som blir felaktig. Istället skall kroppen vara böjd mot kajakens däck för att minimera vikt utanför mittpunkten i rollen.

När du rollar så har du alltid en sida som är din bästa och en sida som är lite svagare. Genom att hela tiden träna på båda sidor så kommer du att få bättre kontroll. För när du välter och behöver rolla i skarpt läge så kan vind och vågor göra att du blir tvungen att rolla upp på ett visst håll. Kom dock ihåg att det är aldrig din sämsta sida som du tränar på, bara din näst bästa sida.

Black pearl – en recension

Att paddla en black pearl har varit en önskan jag haft länge. Många gånger har det surfats in på thomassondesigns hemsida och där har jag funderat och planerat ett bygge. Men tid och byggplats sätter oftast tillfälliga hinder för projektets start. Så mycket bättre att det då finns en färdigproducerad black pearl tillverkad av norska Seabird Designs.
DSC_5860 IMG_0049      IMG_0050 IMG_0053

När man sitter i en black pearl är det en grönländsk sittställning som gäller. Jag paddlar vanligtvis en Tahe Greenland Touring och har trott att det är en grönlandskajak, men efter black pearl så inser jag att det är två olika världar. Raka ben, liten sittbrunn och framåtlutade fötter för att få plats under däck. Det innebär att kajaken svarar på minsta förändring av tyngdpunkt eller benrörelse.

Kajaken är väldigt platt vilket gör att vindfånget blir minimalt. Den tenderade dock i vågorna att bete sig mer svajigt än en Tahe Greenland Touring som brukar gå raka spåret även om skäddan inte är nedfälld. Det bör dock gå att kontrollera efter att ha paddlat kajaken en längre period.

Kajaken har grönländska linsträckare istället för töjbara linor vilket är praktiskt. För de två pinnarna till mitten och linan är lös, dra pinnarna mot sidan och linan spänns. Perfekt att fästa en norsaq eller extrapaddel med.

Att kanta samt luta kajaken är lätt och man hittar snabbt balansen i båda rörelserna. Kajaken är också väldigt snabb, efter några få paddeltag har man en hög paddelfart. Att hitta surf på vågor är också enkelt då kajaken snabbt svarar på vattnets rörelser.

Det sista testet var eskimåsvängar. Då kajaken är 50 cm bred och 4 cm smalare än min Greenland T utgick jag från att den var mer lättrollad. Det ställer dock krav på vighet att luta sig fram och krama fördäcket då sittställningen med raka ben utmanar baksida lår. Det är en större skillnad än förväntat mellan de båda kajakernas rollbarhet. Greenland T har enligt Thomasson en starkare pop-up-kraft i slutet av rollen vilket jag kände när jag rollade black pearl. Här var det viktigare att verkligen ha en bra teknik med bålrörelse och höftknyck för att bemästra alla rollar. Det gjorde att första paddlingen inte resulterade i lika många lyckade rollar som planerat. Dock ger det helt klart utrymme till att putsa tekniken framledes.DSC_5851

Sammanfattningsvis, en black pearl är en grönlandskajak av mycket hög klass. En av de vackraste kajakerna jag sett (och ja, denna är vit trots namnet). Formerna gör den mycket följdsam i vattnet och den svarar på minsta rörelse. Sittställningen ställer dock höga krav på vighet om det skall paddlas en längre sträcka.

Att känna trygghet i sin paddling

Under de kurser som jag är instruktör på brukar jag alltid uppmuntra deltagarna att delta aktivt i räddningsövningar. Att veta hur det känns att ramla i vattnet, hamna upp och ner och befinna sig vid ytan med kajaken fylld med vatten är en viktig del i att känna sig trygg när man paddlar.

Många får panik redan vid tanken att behöva ramla i. Då brukar jag alltid säga att det bästa tillfället att öva på räddningsövningar är under en kurs, bredvid en brygga, med en instruktör precis bredvid som övervakar, och i varmt vatten.

”Men jag kommer att sitta fast under kajaken”. Så säger många. Varpå jag svarar att man får jobba för att sitta kvar i kajaken om man befinner sig upp och ner. Jag frågar alltid de deltagare som ramlat i vattnet hur de gjorde för att ta sig loss och komma upp till ytan. Svaret blir förvånansvärt många gånger ”jag vet inte, jag kom bara upp”. Alltid kul att höra då det motbevisar att man sitter fast.

”Kapellet gör ju att jag sitter fast och inte kommer att komma loss”. Visserligen kan kapellet sitta mer eller mindre hårt, men på majoriteten av hyrkajakerna så är kapellen väldigt stora och sitter därför inte hårt kring sittbrunnen. De brukar ramla av om man försöker att sträcka upp ett knä.

”Det behöver jag inte kunna, jag har ju inte ramlat i någon gång när jag paddlat”. Visserligen, men det är ändå en kunskap som är viktig att kunna. Och kom ihåg, bara för att jag aldrig brutit ett ben så innebär det inte att jag aldrig kommer att bryta ett ben.

För att känna sig trygg i vattnet är det viktigt att hålla sig lugn. Vi kan alla hålla andan i minst 20 sekunder under vatten när vi simmar på sommaren, och det innebär att vi inte drunknar efter 2 sekunder i kajaken när vi ramlat i. En övning som kan bidra till större lugn är att ramla i kontrollerat, räkna till 3, och sedan ta sig ur kajaken. Ju mer man övar på att vara i vattnet, desto mindre nervöst känns det att ramla i. Och ju mindre nervös man är för att ramla i, desto tryggare blir paddlingen även om det är vågor på havet. Så varför inte avsluta varje tur med att ramla i bredvid bryggan när du kommer tillbaka? Om inte annat så kanske du behöver svalka av dig efter en längre paddeltur…