månadsarkiv: april 2015

Skinnarmos pasta carbonara – en recension

Många gånger när jag hört Ola Skinnarmo prata lyckas han nämna sin frystorkade maträtt pasta carbonara. Tro jag det förresten, det är ju ändå hans egna märke och har utvecklat den med blå band. Bland många vandrare och friluftsmänniskor skall den stå mycket högt i kurs om man skall tro på rykten. Då jag aldrig provat den tänkte jag att det passade bra att ta med den på paddelturen efter jobbet.
IMG_0672
Påsen är lätt att packa och behändig att värma. Riv av toppen, häll i varmt vatten till markeringen (det går även med kallt fast det tar längre tid), rör om och återslut. Tio minuter senare är carbonaran färdig.

Pastan var ordentlig, inga sönderklippta pastabitar här inte. Pastaskruvar som värmdes av vattnet. Bra med köttbitar i också, 9% enligt förpackningen.
Smaken var god, även om jag lyckades få en del pastabitar som inte värmts upp utan fortfarande var knapriga. Ostsåsen var härligt krämig och smakade gott. Föreställningen om frystorkad mat som en kladdig blöt röra försvann snabbt efter att middagen var uppäten.

Priset är dryga 80kr vilket jag tycker är dyrt för en sådan måltid. Men då tror jag inte att paddling är huvudaktiviteten för en sådan måltid utan troligtvis vandring där man inte skall släpa med sig massa packning. I kajaken får man lätt plats med alla ingredienser och med hjälp av ett utekök lagar man lätt till en fin carbonara själv.
Som måltid när man är frusen är den dock väldigt bra och enkelheten gör att det går snabbt att få mat i sig. Varmt vatten från termosen och vänta 10 minuter så är du redo att äta.

På det stora hela, bättre än jag trodde. Frystorkat är inte nödvändigtvis av ondo och på fjället kommer den verkligen till sin rätt. Här ute på en ö tar jag hellre med mig köket och kokar upp en färskpasta samt reder lite sås med lök, riven ost, grädde och bacon så får man en god måltid. Men det är klart, all mat smakar ju bra på en ö.

Äntligen paddling!

Förra veckan bjöd på mycket paddling. Och det var på tiden, längesen sist nu!
I onsdags var det årspremiär för paddling i havet och kajaken låg fint på biltaket när jag åkte till kontoret. Nedräkning tills klockan slog hemgång och då begav jag mig till Sandvik för sjösättning.

IMG_0630  IMG_0397

Tillsammans med en kompis begav jag mig ut på vattnet i solsken och måttlig vind. Klarblå himmel gjorde inte förhållandena sämre direkt.
Det var med ett stort leende som jag tog de första paddeltagen. Efter att ha paddlat ett tag och testat att paddla lite mer kraftfullt märkte jag att mina sidomagmuskler behövde träning då de blev trötta av bålrotationen. Men säsongen har precis börjat så det finns tid att råda bot på det. Vi paddlade omkring 4 km till dess att vi kom till Kattskär och det var hög tid för middag. Trangia och pasta på en klipphäll var en fin kombination. Därefter lite kaffe och kanelgifflar i solen och middagen var fulländad. När vi lade i för att paddla tillbaka var det dags att rolla och få lite saltvatten i näsan. Jag hade en neoprenhuva och stoppade den innanför halskragen på torrdräkten. Vill ni ha ett stalltips? Stoppa inte in den innanför halskragen om ni skall rolla. Det blir snabbt lite väl kallt på ryggen och bröstet då…
Vid solnedgången gled vi i vindstilla förhållanden tillbaka till platsen där vi lagt i och till slut var vi ombytta och färdiglastade på bilarna och styrde resan hemåt.

I söndags var det dags för säsongens sista bassängövning och det bjöds på de sedvanliga räddningsövningarna samt balansövningar. Det slår mig mer och mer att de vanliga räddningsövningarna, kamraträddning och ensamuppklättring, är ganska krävande om man aldrig har gjort dem förut. Och det får mig åter att förvånas över personer som väljer att paddla i många år utan att veta hur man gör vid de fall man ramlar i vattnet.
Del två av passet bjöd på balansövningar och lekar. En väldigt bra övning för grundbalans är att sätta sig på rumpan ovanför sittbrunnen och grensla kajaken med benen. Därefter skall man försöka att rotera sittandes på kajaken med händernas hjälp (eller utan händer om man vill öka svårighetsgraden) ett helt varv. Det kommer att kännas i bålmusklerna och man ger balanssinnet ett välbehövligt balanspass. Och kom ihåg att all balansövning man gör hjälper en i paddlingen.

Nu när vädret börjar bli bättre och framför allt när kvällarna börjar bli ljusare ökar möjligheterna för paddling efter jobbet, så planen är att göra om det vid fler tillfällen. För ingen middag smakar ju så gott som på en klipphäll.

IMG_0398