Skinnarmos pasta carbonara – en recension

Många gånger när jag hört Ola Skinnarmo prata lyckas han nämna sin frystorkade maträtt pasta carbonara. Tro jag det förresten, det är ju ändå hans egna märke och har utvecklat den med blå band. Bland många vandrare och friluftsmänniskor skall den stå mycket högt i kurs om man skall tro på rykten. Då jag aldrig provat den tänkte jag att det passade bra att ta med den på paddelturen efter jobbet.
IMG_0672
Påsen är lätt att packa och behändig att värma. Riv av toppen, häll i varmt vatten till markeringen (det går även med kallt fast det tar längre tid), rör om och återslut. Tio minuter senare är carbonaran färdig.

Pastan var ordentlig, inga sönderklippta pastabitar här inte. Pastaskruvar som värmdes av vattnet. Bra med köttbitar i också, 9% enligt förpackningen.
Smaken var god, även om jag lyckades få en del pastabitar som inte värmts upp utan fortfarande var knapriga. Ostsåsen var härligt krämig och smakade gott. Föreställningen om frystorkad mat som en kladdig blöt röra försvann snabbt efter att middagen var uppäten.

Priset är dryga 80kr vilket jag tycker är dyrt för en sådan måltid. Men då tror jag inte att paddling är huvudaktiviteten för en sådan måltid utan troligtvis vandring där man inte skall släpa med sig massa packning. I kajaken får man lätt plats med alla ingredienser och med hjälp av ett utekök lagar man lätt till en fin carbonara själv.
Som måltid när man är frusen är den dock väldigt bra och enkelheten gör att det går snabbt att få mat i sig. Varmt vatten från termosen och vänta 10 minuter så är du redo att äta.

På det stora hela, bättre än jag trodde. Frystorkat är inte nödvändigtvis av ondo och på fjället kommer den verkligen till sin rätt. Här ute på en ö tar jag hellre med mig köket och kokar upp en färskpasta samt reder lite sås med lök, riven ost, grädde och bacon så får man en god måltid. Men det är klart, all mat smakar ju bra på en ö.