Att träna tillsammans

Det händer något när man tränar i en grupp med andra människor. Man får en uppmanande klapp på axeln eller ryggen när det blir tungt. Man pushar någon som ser trött ut. Man biter ihop och gör det där lilla extra. Och vips så har man till exempel gjort 267 benböj ståendes i en ring tillsammans. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av. Garanterat inte om jag hade stått och gjort dem själv.

Jag gillar att träna men är väldigt dålig på att motivera mig om jag inte har ett mål. Och även om jag har ett mål så är det lätt att planera upp ett träningspass med intervall-löpning men ännu lättare att strunta i det när jag väl börjar passet. Jag har en mental fight med mig själv när jag är ute på ett löppass. Skall jag fortsätta eller ta den korta vägen? Oftast försöker jag intala mig att bita ihop och fortsätta för att jag ändå har ett mål långt fram i tiden med min träning. Men ibland är det helt enkelt en fight som jag väljer att förlora. För jag väljer ju att göra det. Det är ju inte att jag inte klarar av det rent fysiskt.

När jag går på gruppträning så har jag inte lika lätt att välja att ta det lugnt. Jag vill inte prestera sämst i gruppen utan vill istället visa att jag minsann klarar det. Och då biter jag ihop och tar det extra steget. Det gör att träningen blir mycket mer effektiv och att jag blir tröttare efter passet. Men likväl känner jag en riktig glädje efter passen och det är väl de berömda endorfinerna som sparkas igång i kroppen efter träning.

Vi pratade lite om det på ett pass tidigare, jag och några deltagare. Vi kom fram till att pusha varandra innebär att man laddar varandra med positiv energi. Den som blir pushad kommer i sin tur att pusha antingen dig eller någon annan när tröttheten kommer. Och det är väldigt mycket värt att få en klapp på axeln eller ett ”kom igen, du orkar!” när jag blir trött.

Jag antar att det är detta som skiljer vanliga människor mot elitidrottare. De som är på elitnivå har en tillräcklig vinnarskalle och målmedvetenhet och kan därför lättare motivera sig att ta det extra steget istället för att välja den lättare vägen. Men som Charlotte Kalla sa i en intervju så har hon också en mental strid varje gång hon har ett träningspass. Och det känns väl ganska betryggande att veta att alla slåss mot samma tankar. Då är det bara att bita ihop och kämpa på när man blir trött. Eller att be någon att pusha dig. Det funkar iallafall för mig.