Snålblåst och regn..

..är väl kanske inte den bästa förutsättningen för att gå ut och köra ett träningspass. Jag hade flera olika tankar gällande huruvida jag skulle ställa in passet eller köra på ändå. När solen kröp fram under dagen så tänkte jag att det var lika bra att träna på, bära eller brista. Sedan när solen försvann och regnmolnen visade sig så började jag tvivla. Men samtidigt hade jag tanken att det minsann bara var dåligt väder och inget annat. Det är ju bara lite blötare än vanligt, och det går ju minst lika bra att träna ändå.

När jag kom till passet så slutade det att regna och eftersom vi var i skogen så blåste det inte så mycket heller. Och det var uppenbarligen fler personer än jag som tänkt att det bara var dåligt väder för det var 30 personer totalt på passet. Och vi hade roligt även om det var väldigt jobbigt.

Det är lustigt det där. Det känns aldrig så skönt som när jag sätter mig i bilen efter passet, drar på radion och sjunger med i första bästa låt som kommer på radion. Det kallas endorfiner sägs det. Det är svårt att toppa känslan. Man är helt slut i kroppen men det känns så otroligt bra ändå. Och det är väl lite därför man tränar antar jag. För att må bra.