månadsarkiv: december 2015

19,6 km långpass

Så var det dags att ta sig i kragen och springa ett långpass. Det har inte riktigt gått som jag tänkte mig, men när möjligheten kommer så är det bara att hugga den och ge sig ut i löpspåret. Trots regn som hängde i luften och ordentlig dimma så var det riktigt skönt när jag kom fram till Skatås och började ta de första stegen på mil-banan. Tanken var egentligen att springa 18-km, men jag ändrade mig i morse och istället var det 2 varv på mil-banan som det blev.

Jag har trott att min military-träning ger en bra grund att stå på inför löpningen, speciellt eftersom den är inriktad på kondition och trail-löpning. Och det är det, men inte riktigt för dessa distanser. Det dröjde 5-7 km innan jag började känna mig trött i benen. Men jag vet att jag har en gräns där det jobbiga försvinner och löpningen istället övergår i någon slags slentrian som jag bara kan fortsätta på. Den gränsen är strax efter 10 km, och så var det även denna gång. Men, det skall erkännas, det var jobbigt idag. Det beror helt klart på att jag inte har sprungit på väldigt länge (2-3 veckor sedan eller så). Jag startade i en bra fart och första kilometern landade på 4:49 men efter ett tag insåg jag att det inte var läge att springa fort utan istället skulle jag bara ta mig runt.

Efter 15 km så gjorde det ont i benen, främst baksida lår, i backarna som av någon outgrundlig anledning aldrig tog slut. Men, jag resonerade som så att alla backar är bra träning så jag fortsatte att trampa på. Tills den sista backen. Där tog det slut. Det gjorde ont. Krafterna försvann. Och jag gick… Men, till mitt försvar, när jag kom upp för backen igen så trampade jag på och fick upp farten igen.

En ny erfarenhet var att springa med en löparryggsäck med vattensäck. Det var väldigt skönt att kunna dricka även om det var ganska ovant att inte dricka ur en vattenflaska utan istället försöka suga i sig vatten genom att dra slangen till munnen i löpsteget.. Jag kände dock att energi-nivån försvann på slutet så det är nog inte en dum idé att ha en variant med energidryck istället. Fast jag vet inte om jag vill bara ha energidryck när jag springer så långt. Så jag misstänker att jag får komma på någon kompromiss. Ryggsäcken var dock skön att springa med och det kändes inte nämnvärt att jag hade den på ryggen. Som det skall vara med andra ord.

Nu blir det till att vila benen innan måndagens träningspass, troligtvis det sista innan jul.

19,61 km, 1:49, medel 5:34 min/km

Vad ger dig träningsglädje?

”Är det någon som känner sig att vara på nivå advanced ikväll? Ta då ett steg framåt” frågade instruktören ikväll när vi stod uppställda för att starta passet. Jag tittade mig lite omkring och tog ett halvt steg framåt. Ingen annan gjorde anspråk på det vad jag kunde se. Så kände jag plötsligt en knuff i ryggen av två-tre händer som tryckte fram mig och vips så hade jag fått ta ett steg framåt.

”Bra Martin! Då kommer jag att hålla ett extra öga på dig idag, bara så du vet.” ropade instruktören ut. Jag tittade mig runt. Ingen annan hade tagit ett steg fram.
”Eeh, jaa, jag menar, JA” ropade jag ut. Tack för det tänkte jag. Sedan drog vi igång passet med hederlig jägarvila mot vägg med benen i 90 grader.

Det var skönt att få träna igen kände jag. Det var visserligen bara en dryg vecka sedan jag var på ett pass, men mentalt var det länge sen. Lite väl mycket aktiviteter på jobbet i kombination med småbarn hemma i kombination med livet i allmänhet har gjort att jag inte har sprungit på några veckor. Jag vet att jag hade lagt upp en bra plan här på bloggen för min löpning och hur jag skulle komma i form inför loppet på 22 km i januari. Och njae, det har väl inte riktigt blivit som jag hade tänkt mig skall jag erkänna.  Men jag räknar ändå passen med military fitness som en bra uppladdning även för löpning. Och det gör mig glad att få träna. Det fick mig att fundera lite, vad är det egentligen som gör att jag hittar träningsglädje?

I form av instruktör tycker jag att det är väldigt roligt att se hur människor utvecklas. Att se personer lära sig och ta åt sig av det jag lär ut ger mig en hel del glädje och energi i paddlingen. Det är nog därför som jag gillar att träna i grupp när jag själv tränar. Man peppar varandra och ser hur folk gör sitt bästa och kämpar. Och pushar varandra. Instruktören för kvällen gick under slutfasen av sin utbildning och det är jul att se hur hennes utveckling har varit. Det har gått från ett ganska rörigt och lite otydligt första pass till att nu vara tydlig och utstråla respekt och ledarskap, och då är det extra kul att träna. En annan faktor som bidrar till min träningsglädje är att träna utomhus. Det är något speciellt över det som jag inte kan sätta fingret på. Men jag har märkt att jag har en annan inställning till regn och busväder. När det regnar så känner jag inte längre att jag måste gå in utan inser att det bara är lite vatten. Och det skadar ju inte? Man torkar ju..

Så, ut och träna med er! Det är ju fortfarande nästan vårväder utomhus om än lite mörkt.