Kategoriarkiv: Okategoriserade

Första löprundan på länge

jag fick äntligen tummen ur och gav mig ut på en löprunda. Det har i ärlighetens namn varit längesen sist och det har inte riktigt blivit enligt mitt ursprungliga schema. Jag har tänkt om lite och nu har jag en plan för att vara i bra form till Sandsjöbacka winter trail 22 km i mitten av januari. Skatås mörkaste blev en startpunkt på 7 km, och igår sprang jag 14 km. Om jag nu håller någon vecka till med 14 km så kan jag nästa vecka steppa upp till 18 km i Skatås. Därefter ökar jag efter en vecka till 21 km och så har jag gjort distansen som jag skall springa.

14 km var dock långt kände jag i benen när jag kom hem. Stel i benen, skav och blodblåsor på tårna. Ja, det är väl som det skall vara antar jag.

14 km – 1:11 Tim – 5:05 min per km i snitt

 

att springa en löptävling en fredagskväll

Ja, det finns väl många andra saker man kan göra på en fredagskväll. Äta en god middag, dricka en öl eller ha en myskväll i soffan. Men jag valde att springa ett lopp efter en hel dag med regn. Det var förvånansvärt kul att springa Skatås Mörkaste igår kväll. Starten gick 18:30 och då var det mörkt ute. Alla 300 deltagare hade pannlampor och jag insåg snabbt att min pannlampa (som jag trodde var väldigt bra i ljusstyrka) låg i lä när jag jämförde med andra pannlampor. Min var som en liten ficklampa jämfört med de som var likvärdiga en bilstrålkastare.

Hur som helst, upplägget var att springa 7 km på stig och grusvägar i mörker med endast pannlampan och reflexmarkeringar som hjälp. Starten gick vid strandkanten vid Delsjöns badplats och snabbt uppför gräsbacken. Därefter följde vi grusvägen en bit för att sedan vika av in på stigar. Banan var markerad med reflexer som hängde runtomkring och det var en väldigt häftig inramning. Fram till halva loppet var det relativt många runt omkring mig. I början sprang vi mer eller mindre på ett led och så fick man göra snabba ryck när det kom en lucka att springa om personen framför. Efter tre kilometer började det tunnas ut men det var ändå inte tomt kring mig. Efter 3,5 km som var vid toppen av Brudarebacken började det dock tunnas ut en del. Antingen var jag snabb eller långsam tänkte jag. Men som jag har skrivit om innan valde jag att ha en positiv inställning och tänkte att jag istället var snabbare än de flesta. Och i ärlighetens namn var det inte många som sprang om mig, utan det var snarare jag som passerade flertalet löpare. Vid ett tillfälle på grusvägen sprang jag om den som låg framför mig och när jag sedan vek in på stigen så var det endast min pannlampa som lyste upp reflexerna. Jag såg ingen framför mig och det var en härlig känsla att springa i mörkret på stigen. Men det är bra mycket löpteknik kvar för mig att lära när det gäller att springa trail. Det var några gånger då jag var riktigt nära att stuka en fot.

Banan var ”endast” 7 kilometer lång, men när det är trail är det inte riktigt jämförbart att bara titta på distansen. Det var mycket backar och hoppande över stockar, trippande nerför branta sluttningar och leriga stigar och det gör att det blir tuffare att springa jämfört med asfalt eller grusvägar. Sluttiden blev cirka 43 minuter och jag är ändå nöjd med resultatet. Och det var galet mycket roligare att springa i skog istället för på asfalt.

6,84 km, 43:28 min, medel 6:21 min per km

1 km – 6:03
2 km – 6:51
3 km – 6:16
4 km – 6:495 km – 6:06
6 km – 6:27
7 km – 4:27

Snålblåst och regn..

..är väl kanske inte den bästa förutsättningen för att gå ut och köra ett träningspass. Jag hade flera olika tankar gällande huruvida jag skulle ställa in passet eller köra på ändå. När solen kröp fram under dagen så tänkte jag att det var lika bra att träna på, bära eller brista. Sedan när solen försvann och regnmolnen visade sig så började jag tvivla. Men samtidigt hade jag tanken att det minsann bara var dåligt väder och inget annat. Det är ju bara lite blötare än vanligt, och det går ju minst lika bra att träna ändå.

När jag kom till passet så slutade det att regna och eftersom vi var i skogen så blåste det inte så mycket heller. Och det var uppenbarligen fler personer än jag som tänkt att det bara var dåligt väder för det var 30 personer totalt på passet. Och vi hade roligt även om det var väldigt jobbigt.

Det är lustigt det där. Det känns aldrig så skönt som när jag sätter mig i bilen efter passet, drar på radion och sjunger med i första bästa låt som kommer på radion. Det kallas endorfiner sägs det. Det är svårt att toppa känslan. Man är helt slut i kroppen men det känns så otroligt bra ändå. Och det är väl lite därför man tränar antar jag. För att må bra.

Att träna ute när vädret är tråkigt

En kväll i oktober. 10 grader kallt. Snålblåst. Regn. Och då skall jag ut och träna.

”Varför det?” är en tanke som slår mig flera gånger. Ja, det svaret är inte lätt att motivera skall erkännas. Det kräver en del mental övertalning för mig själv innan jag faktiskt går vidare och sätter mig i bilen för att köra till träningen. Att träna skall vara jobbigt. Men det skall även vara roligt. Jag vet sedan innan att passen med military fitness är roliga och att jag alltid är så nöjd med att ha genomfört dem, och det är sådana tankar som får mig att inse att det blir bra idag också. Även om det känns jobbigt.

Vid passets början känns det bättre och när vi sprungit omkring 100 meter så är kroppsvärmen uppe och jag struntar i att det regnar. Något som instruktörerna är bra på är att få oss att strunta i de yttre förhållanden. Regn som vind som lera som vatten och blöta kläder struntar man i efter några pass. Det är ju bara träning. Och endast en timmes långt pass. Vad jag istället får ut från det är härlig träning utomhus och att uppleva årstiderna. Och det är helt okej så länge man har bra kläder på sig.

Hur man övervinner tanken på att överge träningen när man håller på och det börjar bli jobbigt är en fråga som är svår att besvara. Om man ändå hade svaret på den frågan. Men oftast är det bara att tänka framåt och att det känns bra mycket bättre när man sitter i soffan efteråt. I ett program där Charlotte Kalla intervjuades och frågades samma fråga, nämligen hur man fortsätter när det blir jobbigt, så svarade hon att hon hela tiden har en mental kamp med sig själv när det blir jobbigt. Men hon har ett mål som hon fokuserar på. Och när en världsmästare erkänner att hon funderar på att sluta träningen i backen när det blir jobbigt, ja, då är det väl bara att inse att man själv kommer att fortsätta med sådana tankar också. Men så länge jag tycker att träning är roligt ovh att jag får ut något från det så fortsätter jag.

Och nu är det drygt en vecka kvar till finalloppet. Under 50 min är det som gäller. Skam den som ger sig….

Skidåkning

Imorgon bär det av till Trysil och en skidweekend väntar. Som alltid tänker jag att man borde åka skidor oftare. Det är något avslappnande att komma upp till fjällen och se snö och bergstoppar. Att känna den kalla luften när man går ut på morgonen. Att höra snön knarra under varje fotsteg. Att känna tystnaden när man går mot liften innan den öppnar.
Jag kan inte säga att jag åker skidor ofta. Snarare tvärtom, det är ganska lätträknat de antal gånger som jag åkt skidor de senaste tio åren. Ändå kan jag sakna det.

Något som jag gärna vill testa är att åka längdskidor. Jag har länge funderat på att köpa längdskidor men kommer alltid på det i slutet av säsongen och brukar slå bort tanken med att det oftast är väldigt osäkra snöförhållanden i Göteborg. Det skall dock bli bättring på det eftersom en skidtunnel är på väg att byggas.

Jaghar sinnebilden av att åka längdskidor. Jag stakar och stegar framåt i en dalgång med litesnötäckta träd. Väskan på ryggen (alternativt pulkan bakom mig) är fylld med antingen ett trangiakök och råvaror eller en termos varm choklad. Eller både ock. Runt omkring mig är bara öppen natur och bergstoppar. Och jag befinner mig i Sarek.
En vacker dag har jag tänkt att göra verklighet av den bilden. Och då skall det även bli vintertältande såklart.

Men framför allt är skidåkning (och även längdskidåkning) en härlig träningsform. Man åker iväg med allt annat än tanke på träning och kommer tillbaka till fjällstugan trött och slutkörd. Och vaknar med en skön träningsvärk i benen. Det är ju den perfekta träningsformen när man inte ens tänker på att man tränar och har väldigt kul under tiden. Samtidigt blir det alltid ett slags kvitto på hur vältränad man är när man åker iväg på en sådan resa. Så det återstår att se hur min kropp kommer att må efter första dagen med skidåkning på några år. Jag hoppas oförskämt bra. Men det återstår väl att se..

Så var det 2015..

..och året började med nästan två veckors uppehåll från bloggandet. Jag får skylla på köksrenoveringar och vabbande. Och total avsaknad av träning samt paddling. Bättring utlovas härmed!

Gammalt kök har rivits ut och nytt har installerats från Ikea, och det är så där lagom lätt så att till och med en medelhändig person klarar av det. Det positiva är att jag har samlat på mig lite mer verktyg som möjliggör bättre paddeltillverkning framledes. Fast jag skall ju ta tag i ett av mina nyårslöften först och färdigställa min näst intill färdiga grönlandspaddel som står i garaget.

Undrar vad 2015 kommer att bjuda på paddelmässigt? Det är som bekant 5-årsjubileum för Kajakturer.se och det bör firas på något sätt. Det återstår ett gäng bassängövningar innan vintern släpper taget och jag hoppas även att få till några fina vinterpaddlingar med is och snö på öarna.

Det finns även tankar på grönlandspaddel i kolfiber. Det går att få till dem riktigt lätta, omkring 550 g som lättast och det är ju skrämmande lätt. Min lättaste träpaddel väger 720 g och den känns knappt att man har i händerna. Tänk då 550 g. Det återstår en del detaljer men förhoppningsvis blir det något spännande här framåt säsongsbörjan.

Det börjar även bli dags att planera in årets kursdatum. Planen är att ha ett schema färdigt i slutet av februari och då är startdatum som alltid i slutet av maj. Allt för att vattnet skall ha blivit iallafall drägligt utan våt- eller torrdräkt. Övernattningskurser? ja, allt är möjligt. Önska er något så ser vi vart det landar.

Paddelfilm finns även det på näthinnan. Är det anledning nog att införskaffa en actionkamera? Fast då skall ju tid tas till att redigera också för att projektet skall få rättvisa. Men, allt skall väl vara möjligt?

Fram tills dess, dags att ta tag i träningen. Bålen behöver en hel del träning efter juluppehållet (och julmatens intåg). Och sedan är det inte allt för många veckor kvar tills första Göteborgsvarvet någonsin skall springas. Mitten maj, och det är ju bara omkring 14-15 veckor kvar att träna.
Vi ses i löparspåren!

2014 års paddelår

Nu närmar sig nyårsafton med stormsteg och det börjar bli dags att summera 2014 års paddling.

För egen del resulterade det i mindre surfskipaddling än planerat. Planen var att komma ut och paddla mer, men tiden fanns inte. Jag var dock med i min första och enda paddeltävling i surfski i maj men med en förkylning i kroppen samt jetlag och endast ett paddelpass innan så var inte ambitionen att placera sig utan snarare att ha roligt och starta på samma linje som världsmästaren Sean Rice som också deltog i tävlingen. Jag kan väl erkänna att jag inte hade något alls att sätta emot när han paddlade på i starten.

Det blev även en rollkurs för mästaren Dubside, något som jag varmt rekommenderar. Det som Dubside inte kan om rolla kajaker är inte värt att veta. Genom att ändra på små detaljer så som vinkeln i handleden gjorde att jag lärde mig ytterligare rollar.

Under sommaren införskaffades en seabird black pearl, och det är en kajak som inbjuder till rollar. Det var ett bra tag sedan jag välte oplanerat när jag paddlade kajak, men med black pearlen så räckte det med att förflytta tyngden lite för långt åt ena sidan för att jag skulle ramla i utan att jag menade det. Det är inte en kajak för övernattning då luckornas storlek inte tillåter mycket packning alls.

Jag höll dessutom i flertalet kurser under sommaren via www.kajakturer.se och dessa var väldigt uppskattade med bra deltagarantal och mycket skratt. Nästa år blir femårs-jubileum för kajakturer.se, och det återstår att se hur detta kommer att firas.

Hösten bjöd inte på så mycket paddling, men när jag väl fick tid att komma ut så lyckades jag äntligen med det mål som jag haft under en lång tid, nämligen en handroll. Må så vara med hjälp av en tuiliq och genom den mycket flytkraft, men handrollen satt perfekt.

Vad kommer då 2015 att bjuda på i form av paddling? Fortsatt vinterpaddling när tillfälle ges hoppas jag. Tuiliqen måste bekänna färg i riktig kyla för att jag skall veta vad den går för. Sedan kommer våren och då börjar kurserna igen. Förhoppningen är också att komma ut på någon övernattningstur då det tyvärr inte blev någon tältnatt under 2014.

Vi ses fortsatt på bloggen. God jul och gott nytt paddelår!

Att köpa billigt eller dyrt

Igår var jag ute och sprang min vanliga runda på helgen och då visade termometern för första gången 0-gradigt när jag började rundan. ‘Sådan tur att jag hade köpt löparbyxor för vintern’ tänkte jag då. Jag hade köpt dem på rea, ett par Salomon-byxor som hade varit dyra innan men på rean blev de väldigt acceptabla att köpa. Jag hade aldrig sprungit i dem tidigare så igår var det premiärturen. De var lite fleecade för att hålla värmen men ändå tunna för att släppa ut värmen.
När jag kom hem igen var recensionen att de var väldigt bra att springa i. Trots att de var tjocka och varma så var de tunna på baksidan benet och lyckades få mig att aldrig känna mig för varm eller kall.
På överkroppen hade jag endast en underställströja i merinoull och en vindjacka, och det höll mig mer än väl varm.

På det stora hela var det en bra och funktionell klädsel. Då slogs jag åter av insikten att det är viktigt att ha bra utrustning när man utövar någon idrott. Samma tanke försöker jag ha inom paddlingen vad gäller kläder och utrustning. Vetskapen av att sakerna klarar av det som krävs gör att man kan förlita sig mer på dem och därigenom fokusera mer på uppgifterna.

Tält är ett bra exempel. Det går att köpa tält för 300kr och 6000kr. Vad skiljer då dessa åt? Är man bara ute i fint väder och tältar så går det säkerligen bra med båda alternativen. Är det dock regn och ruskväder som drar in en natt så finns det risken att man vaknar i det billiga tältet av att det droppar in. Tro mig, jag vet av egen erfarenhet att det kan bli så.
Paddelkläder är en annan sådan sak som man inte riktigt vill tumma på kvaliteten med, speciellt vintertid. Att veta att paddeljackan verkligen håller tätt, alternativt är varm nog, är väldigt viktigt för att kunna paddla säkert. Paddelhandskar likaså. Ett par handskar i neoprene som jag hade köpt för några år sedan inför höst- och vintersäsongen höll en användning, sedan ramlade gummibeläggningen av som satt mitt på handen och fingrarna. De var bland de billigare handskarna i affären skall tilläggas.
Kläder är också ett bra exempel. Vetskapen om att jackan i goretex håller tätt, jämfört med en jacka utan goretex men som ändå sägs skall hålla tätt, är viktig att kunna lita på när man är på expedition eller bara ute i ett regnoväder.

Sensmoralen blir att man oftast får vad man betalar för. Och jag säger medvetet ’oftast’ för det är såklart inte alltid så enkelt som jag försöker få det att låta. En hel del saker är minst lika bra när man köper de biliga jämfört med de dyra. Som en näsklämma till exempel. Är det en paddelnäsklämma så är det en kostnad på cirka 150 kr, medan samma näsklämma oftast går att köpa i en simhall för knappt hälften. Skillnaden är då att det inte är en paddelnäsklämma utan ‘bara’ en simnäsklämma.
Men det som man skall komma ihåg är att testa och känn på sakerna. Oftast är det bättre att spara ihop pengarna och köpa snäppet dyrare utrustning och då kunna fokusera på äventyret istället för att gå runt och fundera på om du är rätt utrustad för uppgiften.

Vinterprojekt

Vad har ni för vinterprojekt med paddlingen? Själv har jag följande:

– se till att få gjort klart min grönlandspaddel. Den har stått halvfärdig (konturutsågad, hyvlad, och näst intill färdig för ett fin sandpapprande) en lång tid nu. Det som saknas är tid och inspiration att få den färdig. Men nu när det börjar bli riktigt mörkt på kvällarna så hoppas jag kunna lösa någon kväll i garaget så att den äntligen blir färdig.

– jag har även tänkt att ge min black pearl lite omvårdnad och kärlek genom att täta luckorna. Efter lite testande i somras upptäckte jag att det var luckfästena som gör att det läcker in vatten. Planen är att skruva av dem, slipa lite jämnt, lägga på sikaflex eller liknande och skruva fast dem igen. Förhoppningsvis skall det lösa problemet.

– träna upp mina bålmuskler för att få till en ännu bättre paddelteknik nästa år. Genom löpning och military fitness hoppas jag att komma i form. Eventuellt hade det varit bra att få in lite yoga också, men där tror jag att tiden sätter stopp tyvärr.

– jobba in min handroll. Ja, jag har tänkt att rolla i vinter. Dels i havet men sedan även på bassängträningar som anordnas lite då och då vis paddelklubben som jag är med i. Det är bra tillfällen att få nöta in teknik i varmt och behagligt vatten (om än klorerat sådant).

– sedan skall även tuiliqen hårdtestas i kallt vatten. Jag är fortfarande lite fundersam på om jag skall ha torrdräkt under den eller o. Jag skall ta på mig neoprenebyxor och tjock tröja. Får prova mig fram helt enkelt.

Vad föreslår ni mer som projekt under vintersäsongen?