löpning under stjärnhimlen

Innan jag tog på mig skorna och gav mig ut ikväll så var det tungt att motivera en löprunda. Klockan hade blivit mycket och läggningen av barnen hade tagit tid. Och så var jag trött efter en lång dag. Och så hade jag inte ätit en jättebra middag att springa på. Och så var jag trött. Och det såg kallt ut ute. Men, likväl snörade jag på mig skorna och gav mig iväg ut. Och så fort jag kom ut så var det en härlig kväll som mötte mig. Det var inte så fasligt kallt utan ganska friskt. Och när jag tittade upp så var det helt stjärnklart. Det är inte varje löptur som man kan se de olika stjärntecknen.

Under de första kilometerna såg jag inte någon människa ute på gatorna. Eftersom jag sprang genom bostadsområden var det oundvikligt att se att det lyste i varje hus och tv-apparaterna var påslagna. Jag tänkte flera gånger att alla missar något som inte är ute och springer nu. Och för första gången kände jag en viss förståelse för de som är ute och springer tidigt på morgonen. Det måste vara samma känsla för dem, att de är ensamma och njuter av en tidig morgon där solen börjar visa sig.

Idag sprang jag min vanliga runda fast åt andra hållet. Det var rätt intressant eftersom jag märkte flera sträckor där det blev lite uppförsbacke som jag inte visste om. Det innebär att min vanliga runda har alltså lite mer nerförsbackar (om än ganska blygsamma sådana) än jag vad tänkte mig. Rundan kändes ändå rätt ok, trots att jag hade väldigt mycket träningsvärk efter måndagens träningspass.

9,5 km, 45:06 minuter, medel 4:44 min/km
1 km – 04:08 min2 km – 04:46
3 km – 04:46
4 km – 04:18
5 km – 04:44
6 km – 04:53
7 km – 04:57
8 km – 05:11
9 km – 04:55
10 km – 04:42

intervall-pass

Det var kallt ute. Det var måndag. Det var intervallpass på schemat. Turligt nog visste jag inte om det innan, för då hade lusten att träna inte varit lika stor skall erkännas.

Det var skönt att få tränat idag. Efter några timmars bilåkande mår jag bra av att få komma ut och springa av mig. Och springa, det fick vi göra idag på passet. Det började med lite springande upp för stigar och nerför stigar. Nu börjar det verkligen bli dags för pannlampa. (Pannlampa är förresten beställd, men eftersom löparjackan som också beställdes var  restnoterad så har pannlampan inte skickats ännu.) Det var några tillfällen som var ganska nära till lite stukningar skall erkännas, men jag klarade mig. Efter halva passet var det instruktörsbyte från aspirant till huvudinstruktör och det innebar att tuffheten ökades dramatiskt. Snabba långa intervaller över en fotbollsplan. Varvat med att lägga sig i plankan efter intervallen i väntan på nästa intervall. Och sedan lite hoppande på ett ben. Och sedan utfallssteg. Och sedan springa vidare. Och sedan armhävningar. Och sedan springa.

Ja, jobbigt var det och det var många som höll med om att det var det jobbigaste passet på länge. Men skönt var det. Och mitt resonemang är fortsatt såhär: är det såhär jobbigt så måste det vara nyttigt. Och om det är nyttigt så innebär det att min form inför Göteborgsvarvet 2016 förbättras. Och chansen att komma under 50 min på Finalloppet 31 oktober ökar också. Så, det är bra att springa intervaller antar jag. Men när man gör det är det långt ifrån roligt..

Är det dags för pannlampa kanske?

Idag på träningspasset var det mörkt redan efter halva passet. Tja, redan när jag körde till passet så började det att skymma och när solen låg bakom en kulle och några träd så började det att bli lite dunkelt. Jag insåg att det var ganska skönt att ha tagit på sig vindjackan över träningströjan, och insåg också att det börjar bli svalare ute nu eftersom det var kyligt när jag hängde av mig jackan i träningsstugan. Fast när passet började var det inga problem att hålla värmen.

Och man anar att det blir jobbigt när den första instruktionen man får är att ta en 1 meter lång stav som väger 7 kg och trä på 2 slitna gummidäck. Och därefter bära denna däckstav tillsammans med en annan och springa ut på grusvägarna och upp på stigarna.

Att springa i skogen är riktigt härligt. Oavsett om det mörknar eller inte. Det är speciellt skönt nu när löven börjar falla och det är massa gran- och tallbarr som ligger på marken. Det blir mjukt och skönt att springa på. Speciellt när man skall kasta sig ner på marken och göra armhävningar eller annat. Då känner man gräslukten och barrdoften speciellt mycket.

Och som sagt, efter halva passet började det bli mörkt och när vi sprang nerför en sluttning var det till att ta det väldigt lugnt så att jag inte stukade eller vrickade några fötter. Och det var nära ett tag skall erkännas. Så det gäller att springa lugnt och mer på tårna snarare än att trampa ner tungt med hela foten.

Förslaget till instruktören var att ställa krav på att alla skulle ha pannlampa men vi får väl se vad det blir av det. Ett lite tufft krav att ställa på alla deltagare förstås. Men det innebär att jag måste ta och köpa en pannlampa. Om inte annat så för att jag skall kunna springa mina löprundor även på kvällen. Som det är nu så väljer jag bort en del grusvägar för att det inte är belyst och det är ju lite trist såklart. Så nu kommer det att bli en hel del surfande för att hitta en bra lampa. Tips från någon av er?

kvällslöpning

Det blev asfalt denna gång, och löpningen gick ganska bra trots det. Det måste vara den övriga pulsintensiva träning som jag gör som tillför något, för jag har inte löpt speciellt mycket sedan Göteborgsvarvet. För att klara av finalloppet sista oktober behöver jag öka upp längden på passen. Jag är övertygad att jag kommer runt milen, men jag har som mål under 50 minuter och det är på vad jag tror en ganska kuperad bana med mycket backar.

Dagens pass gick bra, men jag tillskriver det att det var en väldigt platt bana. Och stärkt av att det ändå var en ganska bra kilometertid som jag hade efter varje kilometer bestämde jag mig för att öka på slutet. Det gjorde att den nionde kilometern gick riktigt fort. Jag skall nog fortsätta att försöka öka upp på någon kilometer, eller till och med köra två snabba kilometer för att pressa benen. Det sägs ju att intervaller är det enda rätta för att öka sin hastighet..

10 km – 47:44 min – medel 4:46

1km – 5:09
2 km – 4:58
3 km – 4:44
4 km – 4:51
5 km – 4:50
6 km – 4:527 km – 4:40
8 km – 4:38
9 km – 4:09
10 km – 4:53

Vikten av att träna utomhus

Det var något speciellt med träningspasset idag. Det var lite kyligt när jag gick från bilen till stuga 11 i Skatås för att vara med på ett pass military fitness och jag kände att sommarens pass, med gassande sol som man svettas av bara genom att stå still och vänta på passets början, var långt borta. Men det var inte något negativt, snarare tvärtom. När passet började gav vi oss ut på grusvägarna och in på stigar. Och in i skogen över stenar och stockar. Marken var fylld av barr och löv. Det luktade höst. Det var frisk luft som gav energi. Och utan problem kan jag säga att dagens pass var det bästa passet jag upplevt på länge!

Även om det är blött efter ett tag, och även om solen går ner innan passet är klart så väljer jag ett sådant här pass över ett sommarpass vid vilken jämförelse som helst.

Det som gjorde passet bättre var att vi hade mycket löpning på stigar och i skogen. Att lämna asfalten gör också att upplevelsen blir bättre. Att känna höstluften. Det är inte alltid man behöver springa på gångvägar för att komma långt. Istället går det att pausa på grusvägen, vända sig mot skogen och springa allt vad man kan i 100 steg uppåt (eller neråt för den sakens skull) och därefter vända tillbaka. Man kanske inte får lika lång löprunda, men allt handlar inte om att springa långt. Träningen är inte till för att mäta och jämföra med andra. Träning handlar om att du själv skall må bra. Och göra det man trivs med. Förslagsvis utomhus. Prova själv, det kommer kanske att vara en spännande upplevelse!

Bloggen lever!

Det är något speciellt när man springer på en gångbana mellan fotbollsplaner, ingen gatubelysning, månen lyser upp så att man ser dimman som ligger metern ovanför marken. Allt du hör är din egen andning och dina egna steg. Ständigt repeterande.

Känslan var lite skeptisk när jag tog på mig reflexvästen och gav mig ut i mörkret för att ta min första löprunda på länge. Det är trots allt dags att komma igång nu om jag skall klara av målet att förbättra min tid på göteborgsvarvet nästa maj. Men det är ju långt kvar tills dess. Och för att hålla igång behöver man mål och delmål.

Jag har anmält mig till Finalloppet som är 31 oktober i Skatås. 10 km i skog och terräng. Det kommer att bli kul men jobbigt att nå målet under 50 minuter. Och därför behöver jag få igång löpningen igen..

Vägen till göteborgsvarvet kommer att följas på bloggen. Och naturligtvis om det blir paddling också. Men dessvärre har paddlingen strukit på foten under sommaren då det inte blivit som tänkt. Och nu som tvåbarnspappa gäller det att jonglera med den tid man har. 40-60 minuters träning direkt utanför dörren är därför att föredra.

7 km, 33:10 min, 4:44 m/km medel – Benen kändes bra ikväll.

1 km – 5:10
2 km – 4:47
3 km – 4:374 km – 4.36
5 km – 4.43
6 km – 4.40
7 km – 4.34

Skinnarmos pasta carbonara – en recension

Många gånger när jag hört Ola Skinnarmo prata lyckas han nämna sin frystorkade maträtt pasta carbonara. Tro jag det förresten, det är ju ändå hans egna märke och har utvecklat den med blå band. Bland många vandrare och friluftsmänniskor skall den stå mycket högt i kurs om man skall tro på rykten. Då jag aldrig provat den tänkte jag att det passade bra att ta med den på paddelturen efter jobbet.
IMG_0672
Påsen är lätt att packa och behändig att värma. Riv av toppen, häll i varmt vatten till markeringen (det går även med kallt fast det tar längre tid), rör om och återslut. Tio minuter senare är carbonaran färdig.

Pastan var ordentlig, inga sönderklippta pastabitar här inte. Pastaskruvar som värmdes av vattnet. Bra med köttbitar i också, 9% enligt förpackningen.
Smaken var god, även om jag lyckades få en del pastabitar som inte värmts upp utan fortfarande var knapriga. Ostsåsen var härligt krämig och smakade gott. Föreställningen om frystorkad mat som en kladdig blöt röra försvann snabbt efter att middagen var uppäten.

Priset är dryga 80kr vilket jag tycker är dyrt för en sådan måltid. Men då tror jag inte att paddling är huvudaktiviteten för en sådan måltid utan troligtvis vandring där man inte skall släpa med sig massa packning. I kajaken får man lätt plats med alla ingredienser och med hjälp av ett utekök lagar man lätt till en fin carbonara själv.
Som måltid när man är frusen är den dock väldigt bra och enkelheten gör att det går snabbt att få mat i sig. Varmt vatten från termosen och vänta 10 minuter så är du redo att äta.

På det stora hela, bättre än jag trodde. Frystorkat är inte nödvändigtvis av ondo och på fjället kommer den verkligen till sin rätt. Här ute på en ö tar jag hellre med mig köket och kokar upp en färskpasta samt reder lite sås med lök, riven ost, grädde och bacon så får man en god måltid. Men det är klart, all mat smakar ju bra på en ö.

Äntligen paddling!

Förra veckan bjöd på mycket paddling. Och det var på tiden, längesen sist nu!
I onsdags var det årspremiär för paddling i havet och kajaken låg fint på biltaket när jag åkte till kontoret. Nedräkning tills klockan slog hemgång och då begav jag mig till Sandvik för sjösättning.

IMG_0630  IMG_0397

Tillsammans med en kompis begav jag mig ut på vattnet i solsken och måttlig vind. Klarblå himmel gjorde inte förhållandena sämre direkt.
Det var med ett stort leende som jag tog de första paddeltagen. Efter att ha paddlat ett tag och testat att paddla lite mer kraftfullt märkte jag att mina sidomagmuskler behövde träning då de blev trötta av bålrotationen. Men säsongen har precis börjat så det finns tid att råda bot på det. Vi paddlade omkring 4 km till dess att vi kom till Kattskär och det var hög tid för middag. Trangia och pasta på en klipphäll var en fin kombination. Därefter lite kaffe och kanelgifflar i solen och middagen var fulländad. När vi lade i för att paddla tillbaka var det dags att rolla och få lite saltvatten i näsan. Jag hade en neoprenhuva och stoppade den innanför halskragen på torrdräkten. Vill ni ha ett stalltips? Stoppa inte in den innanför halskragen om ni skall rolla. Det blir snabbt lite väl kallt på ryggen och bröstet då…
Vid solnedgången gled vi i vindstilla förhållanden tillbaka till platsen där vi lagt i och till slut var vi ombytta och färdiglastade på bilarna och styrde resan hemåt.

I söndags var det dags för säsongens sista bassängövning och det bjöds på de sedvanliga räddningsövningarna samt balansövningar. Det slår mig mer och mer att de vanliga räddningsövningarna, kamraträddning och ensamuppklättring, är ganska krävande om man aldrig har gjort dem förut. Och det får mig åter att förvånas över personer som väljer att paddla i många år utan att veta hur man gör vid de fall man ramlar i vattnet.
Del två av passet bjöd på balansövningar och lekar. En väldigt bra övning för grundbalans är att sätta sig på rumpan ovanför sittbrunnen och grensla kajaken med benen. Därefter skall man försöka att rotera sittandes på kajaken med händernas hjälp (eller utan händer om man vill öka svårighetsgraden) ett helt varv. Det kommer att kännas i bålmusklerna och man ger balanssinnet ett välbehövligt balanspass. Och kom ihåg att all balansövning man gör hjälper en i paddlingen.

Nu när vädret börjar bli bättre och framför allt när kvällarna börjar bli ljusare ökar möjligheterna för paddling efter jobbet, så planen är att göra om det vid fler tillfällen. För ingen middag smakar ju så gott som på en klipphäll.

IMG_0398

Mindre än 8 veckor kvar…

..till Göteborgsvarvet, och det ökar nog en del stress hos många löpare. Inklusive mig själv. Min uppladdning har väl inte riktigt blivit så som jag hade tänkt mig när jag anmälde mig till loppet i höstas. Tanken om vinterlöpning, intervallpass och liknande har inte riktigt kommit till sin rätt. Men så är det väl alltid, man sätter upp mentala planer för träning för att sedan inte riktigt nå dem. Jag menar, hur många är det inte som har avgivit dyra nyårslöften och skaffat gymkort, tränat någon vecka och därefter slutat? Nu tränar jag inte längre på gym, men när jag gjorde det så var det en tydlig trend att se att det var överfyllt veckorna efter jul och nyår, för att sedan in i februari bli lugnt igen.

Men, på 8 veckor hinner man komma i form med löpningen igen om man ger sig den på det. Min plan som jag skall försöka hålla är att få in två pass i veckan, ett med lite kortare distans och istället ha lite intervallträning, samt ett lite längre pass som sker på helgen. Det långa passet skall jag försöka att öka distansen på gradvis för att förhoppningsvis springa sånär som på 21 km inom 3 veckor för att låta kroppen känna på distansen. Och imorgon blir det till att ge mig ut på ett distanspass för att komma igång igen. När influensan hade försvunnit dröjde det inte lång tid innan magsjukan kom och då är försvann återigen krafterna. Men nu är det förhoppningsvis slut på sjukdomarna fram till varvet.

Och, bara för att man alltid skall ha mentala mål med det mesta man gör, så finns det ju en bra målbild att sikta på inför nästa års göteborgsvarv, nämligen att göra ett komplett varv, paddlare som man är. Vad innebär då detta undrar du? Jo, det finns faktiskt ytterligare ett göteborgsvarv att genomföra, nämligen Göteborgs paddelrace. Det är också 21 km och ligger med starttid på morgonen samma dag som det stora göteborgsvarvet. Allt för att man skall kunna genomföra löpningen efteråt. Men för att komma hit behöver jag hålla igång vinterpaddlingen betydligt bättre än vad jag gjort fram tills nu, så det blir inte aktuellt för detta år.

Och behöver du ytterligare inspiration till din paddelträning under vintern så kan du ju alltid läsa om världsrekordet inom paddling på paddelmaskin, bara 24 timmar konstant paddling….

Ytterligare bassängträning

Bloggen har under sista perioden gått in i någon slags vila. Sjukdomar, problem med slemsäckar i knä och annat har gjort att träningen inte riktigt gått som planerat. Fascinerande vad mycket mer sjuk man är som småbarnsförälder jämfört med hur det var tidigare.

Igår var det dags för bassängträning med paddelklubben igen, och det var ett nyttigt tillfälle. Jag kände att det var längesen jag satt i en kajak och lekte då det var ganska många missar jag gjorde. Bland annat vid scullingen med plattpaddel som faktiskt inte gick alls. Tacka vet jag en grönlandspaddel där man har full koll på paddelbladets vinkel, samt kan hålla i kanten av paddeln utan att behöva ha ett paddelblad som hela tiden skrapar i kajaken. Det slog mig då att jag verkligen har anpassat min paddling till grönlandspaddel och ’tappat’ känslan med en vanlig plattpaddel.

Bassängövningen bjöd på en rad olika stationsövningar som i slutändan leder fram till en roll. Oavsett vilka som är med i gruppen så vill alla lära sig en roll (eller åtminstone se instruktörer som utför den). Men det som ofta lyfts fram som extra värdefullt är de övningar som vi inleder med, räddningsövningarna. Här går vi igenom kamraträddningar och ensamuppklättringar. Och det är förvånansvärt många som faktiskt aldrig har ramlat i och behövt prova att klättra upp. En deltagare igår hade paddlat i omkring 10 år och aldrig ramlat i vattnet. Han paddlade på havet och var ofta ute själv. Jag har lärt mig att det finns många olika synsätt på det här med paddelsäkerhet, men jag blir ständigt fascinerad över att träffa sådana personer.

Själv vill jag veta hur jag hanterar olika eventuella situationer innan jag ger mig ut och prövar sporten. Det behöver inte vara krissituationer eller liknande, men att veta hur man klättrar i kajaken igen efter att ha ramlat i vattnet känns som en ganska självklar kunskap. Detta är en bra övning att göra för att känna sig trygg i paddlingen. När man medvetet har ramlat i några gånger och tagit sig upp i kajaken igen har ofta en mental barriär försvunnit och man kan vara mer avslappnad när man sitter i kajaken. Själv brukar jag alltid välta kajaken vid varje tillfälle jag paddlar. Jag brukar dock inte lämna kajaken utan istället försäkra mig om att min roll sitter där den skall. Detta ger mig samma trygghet och lugn när jag paddlar. För det är ganska dumt att sitta i kajaken och spänna sig av nervositet. Om det då kommer någon våg eller liknande så kan man lätt tappa balansen.